T- Hur är det med knarkarn då?

J - Det är toppen han är på behandlings hem.

T- Äsch det tror jag inte ett dugg på.

J - Fast det är sant. Och igår började han en utbildning.

T - Jaja vi får väl se hur länge det går.

J - Det kommer gå toppen. Jag tror på honom iallfall.

T- Det är inget att tro på, poliserna var där var och varannan dag för dom slogs.

J - Nä riktigt så var det inte men okej.

T - Det var det viste, och ibland sov han till och med på vinden.

J - Okej.

T - Få se hur länge det dröjer innan han är tillbaka i samma spår igen.

J - Ja han har bara varit där en vecka nu men allt går kanon så han kommer fixa det där, det vet jag.

T - Tror jag inte ett dugg på. Ska ni gifta er också eller?

J - Nej vi har inte den sortens relation till varandra.

T - Nä nä okej. Vi får väl se helt enkelt.

J - Mm

T- Hej då.


ALLTSÅ på riktigt? Vad har folk för syn på andra människor? Har den här "T" SETT att han har knarkat? Har T sett personligen att han har sovit på vinden? Vad ger T rätten att kalla MIN kompis, för knarkare? Och varför ska T ens lägga sig i MITT privat liv om den ändå inte bryr sig utan bara är ute för att häva ur sig massa tråkigheter?

Är det något som gör mig förbannad så är det just sånt här. Att människor som inte har en aning dömmer en annan människa som den inte ens känner. Hur är det möjligt? Vad har personen i fråga levt i för bubbla? Vad är det som gör att inte MIN kompis kan vara den människa som faktiskt tar sig ur "skiten" med livet i behåll? Varför tvivlar folk på andra människor som dom åter igen inte känner?
Jag har gjort vad jag har kunnat och jag har fått tusen gånger mer tillbaka kan jag lova. Det har varit blod, svett & tårar men också en jävla massa skratt och kärlek och jag skulle göra det 20 gånger om, om det nu skulle vara så att det faktiskt hjälper 1/1000. För vad den där 1 personen lyckades med är så fruktansvärt häftigt & det är så jävla grymt att få följa med på den här resan!

Så jag blir vansinnig på riktigt.
Jag VET att min kompis kommer klara sig galant, det är klart som fan att det är tufft, det är en jävla omställning och det går inte att ändra sig själv & livet på 1 dag. Men så länge någon tror, stöttar, finns & faktiskt älskar så vet jag att man är kapabel till så mycket mer än vad man själv tror!

Jag hoppas du skämms över dina ordval idag, för dom sårade MIG. För du har INGEN rätt att komma in på mitt jobb och häva ur dig saker om en människa som står mig så fruktansvärt nära, en människa jag älskar och värderar så fruktansvärt högt här i livet och som får mig att må så jävla bra rent ut sagt! Lev vidare i din bubbla, men tycker nästan synd om dig. Eller synd är väl fel ord kanske, tycker snarare att det är sjukt att du nedvärderar människor på ett sånt här sätt. Gravt sinnes sjukt. Fy fan mår illa! Tänker inte ge dig eller någon annan något mer om min kompis. Glöm det, det där var droppen. Och ett ord till från dig eller någon annan och jag kommer spricka utav ilska.

Jag VET mer än vad du tror, för jag dömmer inte, jag ser ingen knarkare, jag ser en människa, precis som du och jag är, bara med lite olika ryggsäckar att bära på från livet som varit. Tänk en gång till innan du häver ur dig massor med saker. Snälla..?

Och till dig min fina vän, jag älskar dig & är så oerhört tacksam för att du finns i mitt liv <3


Det är just det här som gör att bloggen heter som den gör "Open-minded", döm aldrig någon, öppna sinnena och välj vilka du vill ha i ditt liv, men tro inte massa saker om någon du inte känner..

Det här med att börja blogga offentligt igen känns lite läskigt. Men samtidigt är det roligt på någotvis. Tänker nog inte direkt "dela" med mig utav den här sidan till mina nära och kära, utan vill hålla den så hemlig som möjligt. Kommer därför inte använda några namn, eller lägga upp några bilder som i sin tur kan relatera till mig personligen.. Vet inte ens om det kommer bli dagliga uppdateringar eller om det kommer något enstaka inlägg då och då.. Det visar sig. Hur som helst "Here we go again" ;)